RA

2012-01-05 21:30:00 / 0 kommentarer ..



Snart 1 vecka på kortison, och vilken otrolig skillnad! Jag har genomlidigt en riktigt kämpig tid de senaste månaderna.. men egentligen så satte inflammationen i höfterna igång så längesedan som i juni -11. Ingen nyhet för mig visserligen då jag ofta får inflammation i just höftpartiet och även i knänen. Denna gång dock så satt det verkligen i....inflammationen vägrade ge sig. Över ett halvår nu...

Har testat massvis av läkemedel.. massvis av metoder... styrketräning, cykel, rehab.. men ändå svullet och otroligt smärtsamt.

1 vecka på kortison har verkligen gjort susen och jag hoppas höfterna en gång för alla nu kan bli som dom "ska" vara.

Förutom RA-smärta i höfter har jag även haft jättejobbigt med högra axelleden, men den smärtan kommer och går. Ibland hugger det till och varar någon dag, sedan försvinner det.. och sedan kan det hugga till igen i några dagar.

Mina händer har också varit problematiska senaste tiden, främst långfingret och dess led.


Meeeeeeen igår. Vilken underbar dag! Fick en rätt stor dos kortison igår när jag opererade näsbenet med tanke på att jag inte tog min dos på morgonen. Seriöst vilken underbar känsla det var att GÅ från sjukhuset till bilen utan SMÄRTA i höfter... att gå runt hemma, diska, sitta i soffan, ligga i sängen UTAN att känna smärta i höfterna.. å det var så ljuvligt.. tänk att få ha det så everyday!


Jag hoppas att må riktigt prima prima om några dagar! Det är ju bara ca 1 vecka kvar på kortisonkuren och jag SKA bli heeeeeel och fri från pain!! Om jag blir det ska jag avnjuta en heldag i simhallen med motionssim och varmbad! ♥♥♥♥♥♥♥













Kommentarer
Denna designen är skapad av Nathalie Mattsson på www.aportion.spotlife.se, och är till för allmänt bruk!

NAMN Kom ihåg mig?

EMAIL

BLOGGADRESS

KOMMENTAR:

Trackback

  Hej och välkommen!
  

  Jag heter Louise och är utbildad inom träning och hälsa samt även lic. Hälsocoach & träningsinstruktör. Jag har nyligen blivit diagnostiserad som reumatiker med sjukdomen ledgångsreumatism. Det är därför extra viktigt att jag tränar regelbundet, äter hälsosamt och allmänt lever ett aktivt liv - något jag älskar att göra redan, men med en sjukdom i kroppen så känns allting mycket "viktigare" och man kommer till insikt att det är jag själv som kan påverka hur jag vill att min kropp ska må. Vi har bara en kropp, vi får ingen annan. Vare sig sjukdom eller ej så borde vi ta mer hand om oss själva. ♥