Söndagkväll den 8/1 och jag njuuuter verkligen. Klockan är över 22 på kvällen och jag har ingen större smärta i någon av höfterna. På kvällar och nätter är det alltid värst.. så detta är ju helt otroligt!! En sådan långt gången inflammation... är den verkligen på väg att försvinna? Bara tanken på det gör att jag upplever ett otroligt lyckorus! Och allting har gått så snabbt... det var ju bara nyss det var den 28/12 och jag satt på den långa tågfärden från Sundsvall-Göteborg och led så fruktsansvärt av värken. Inga värktabletter, ingenting, jag bara led. 2 dagar senare så var det inte bättre, snarare värre. Reumatologmottagningen var stängd och jag var tvungen att vända mig till akuten för hjälp. Jag fick omgående kortison i stor dos och på den vägen är det.

Att kunna ta promenader, vara aktiv och träna igen känns helt underbart, och jag vet att det är kortisonets hjälp. Tyvärr, med de biverkningar som kortison har för kroppen så hoppas jag och önskar att jag aldrig mer behöver ta det.

Att stärka kroppen och regelbundet hålla sig aktiv gör faktiskt så otroligt mycket! Det är guld värt att bara vara FRISK, och det är ingenting man ska ta för givet. Man måste underhålla sig och ge kroppen vad den behöver. Vi har bara en kropp...